Mitt förra inlägg handlade om att det är nyttigt att utmana sig själv och sin rädsla eftersom det är viktigt för vår personliga utveckling. Jag tänkte fortsätta lite på det ämnet i dag.
Ett av skälen till att det är bra att våga sig utanför trygghetszonen och utmana sin rädsla är att det leder till att vi lär oss misslyckas. Vi tränar oss helt enkelt på att inte lyckas när vi vågar oss utanför trygghetszonen.
Och vad ska det vara bra för då, tänker du? Jo, att våga misslyckas är en förutsättning för att lyckas och för att det ska ske någon personlig utveckling. Detta eftersom vi kommer att hålla oss själva tillbaka om vi är rädda för att misslyckas. Och ju mer vi håller oss tillbaka, desto färre chanser får vi att lyckas.
Många tror att framgång och misslyckande inte har något med varandra att göra, men det är helt fel. John F. Kennedy uttryckte det så här: ”Only those who dare to fail greatly can ever achieve greatly.” Att misslyckas är med andra ord en förutsättning för att lyckas.
Faktum är att det egentligen är fel att använda ordet ”misslyckas”. Det handlar egentligen bara om att vi får feedback på det vi gör, information om att något bör göras annorlunda, som vi i bästa fall kan göra något konstruktivt av.
När vi tränar oss på att ”misslyckas” leder det många gånger till att vi tar motgångar mindre hårt eftersom vi lär oss att de är helt naturliga, och att de också leder till framgång. Om vi ständigt förväntar oss att det är farligt att misslyckas och att det är ett tecken på att något inte är bra, så kommer det att leda till att vi tar det hårdare varje gång som vi stöter på en motgång.
I bästa fall leder våra misslyckanden dessutom till att vi blir sporrade och motiverade att göra bättre ifrån oss nästa gång. Och det, mina vänner, är väldigt bra för oss i termer av personlig utveckling.